Satellitbilder

Scheman

Sofo är en lugn stadsdel. Trafikschemat nedan visar på hur enkelriktade gator och återvändsgränder gör att man inte använder området för genomfart. Det här ger bättre ljud- och luftförhållanden och har en stor inverkan på hur området upplevs. Ingen är på väg genom Sofo, man ska dit eller därifrån. Det är en sorts destination. Vidare saknar området en tunnelbanestation. Medborgarplatsens uppgång vid Folkungagatan och Skanstulls uppgång vid Skrapan ligger i direkt närhet men ligger ändå utanför det som karaktäriserar området.

Området som kallas Sofo består av retangulära kvarter med en långsida som varierar mellan 100 och 180 meter och en kortsida som är ca 50 meter bred. Kvarteren är i de flesta fall slutna.

Trafikenledningen i området är komplicerad. I princip kommer man bara in via den norra och östra sidan från Folkungagatan och Renstiernas gata. Genomfartstrafiken sker runt om området, trafiken inne i området bör mestadels vara angöringstrafik. Östgötagatan är skärs av av Katarina Bangata och är norr om detta enbart en utfart ur området till Folkungagatan. Sofo har flera små parker och angränsar till Vitabergsparken som är en större park.

Skolor i rött, kyrkor i blått. Kyrkor utanför bild är Vitabergskyrkan strax sydöst om kartan, Katarina Kyrka strax rakt norr om kartan och Katolska kyrkan nordväst om kartan på Folkungagatan. Generellt kan man säga att området kantas av kyrkor och skolor men har inga i sitt egentliga omfång.

Körriktning för biltrafik på gatorna närmast kvarteret. Åsögatan är en återvändsgränd kantad av parkering. Kvarteret avgränsas i väst av Götgatan som är en större trafikled över Södermalm. I söder kopplas den till Ringvägen och via bro till Gullmarsplan, och i norr leder den via tunnel till Hornsgatan och Centralbron. Kocksgatan är en utfart ur området som trafikeras relativt lite. Utfarten sker över trottoaren på Götgatan, vilket syftar till att begränsa trafiken genom att underordna den gångtrafikanterna på Götgatan. Åsögatans fortsättning väster om Götgatan leder eventuellt ut till Rosenlundsgatan och irrigerar Södra Stationsområdet.

Bullerkarta från Stockholms Stads hemsida. Lila motsvarar en ekvivalent ljudnivå på över 70dB, grönt motsvarar  en ekvivalent ljudnivå på 40-45 dB. Götgatan och Folkungagatan är inte helt oväntat de bullrigaste gatorna i området och ljudet sprider sig in längs tvärgatorna. Andra raden kvarter öster från Götgatan har gårdar i det gröna omfånget medan de i första raden är gula (45-50dB).

Litteratur

I tisdags lånade jag "Privat och Offentligt" av Beatriz Colomina. Fick tips på jobbet att boken var grundläggande om man skall diskutera sambandet mellan privat och offentligt. På engelska heter den "Privacy and Publicity: Modern Architecture as Mass Media" vilket låter som någonting annat, men vi får se.

Idag köpte jag en bok som Eric tipsat mig om: "Total Housing" av Actar i Barcelona. En tjock bok från maj 2010 med flerbostadshus. Den innehåller bilder, planer och konceptskisser/scheman.

Ann-Sofie köpte sig en annan bok: "Graphic Anatomy" av Atelier Bow Wow med jättefina ritningar: tekniska snitt med perspektiv och fullt med små anteckningar.

Böckerna köpte vi på Librairie du Moniteur som ligger på place de l'Odéon i Paris. Det fanns tre böcker till som verkade intressanta för exjobbet som jag tyvärr inte hade råd med. En var en sammanställning av nio forskarteams arbete om tätt boende och intimitet. Den får jag köpa nästa gång.

Omgivningsmodell i skala 1:500

Modellen på omgivningen är klar. Tomten är nedsänkt 5 meter är för att jag skall kunna gräva nedåt även i modell.

Sou Fujimoto N House

En byggnad från arkitekten i posten nedan. Länkar till inlägget på archdaily eftersom texten handlar exakt om det jag ville ta upp: http://www.archdaily.com/7484/house-n-sou-fujimoto/

Huset är som en lök med flera lager av rum.

Sou Fujimoto om inne och ute

Sou Fujimoto pratar om installationen Inside/Outside Tree på Victoria and Albert Museum i London. I andra filmklipp kan man se hur de har studerat trädets utformning genom en massa modeller. Här står han i en trång passage mellan relativt låga hus och säger: "I Hokkaido är inne och ute väldigt olika rum, men här i Tokyo är de väldigt lika."

I Sofo kan man inte säga samma sak. Om Hokkaidos inne och ute skiljer sig genom att ute är "natur" och inne är "skyddat" så skiljer sig Stockholms inne- och uterum på ett annat sätt. Uterummen i byggnadernas närhet är oftast gator, och gatornas mått i Sofo är ganska uniforma. Det är en mycket jämn skillnad mellan rummens skala, det stora, avlånga offentliga rummet, och det mindre, uppdelade privata. Storskaliga innemiljöer finns det, till exempel Centralstation som även är ett mycket offentligt rum. Småskaliga och uppdelade offentliga rum finns det färre av i den bebyggda staden. Dessa avfärdas ofta som otrygga. Det närmaste kanske är parkerna och skogen, där träd och buskar kan bidra till att skärma av och bilda små offentliga rum. Butiker och kommersiella lokaler upplevs som offentliga rum, trots att de inte är offentliga. De har ofta innerummets kvaliteter i skala och avgränsning och kanske kan räknas som en utvidgning av det offentliga rummet, snarare än en del av det privata.

Gränsnittet mellan privat och offentligt är mycket mer utbrett, rikt eller veckat i en stad som Tokyo. I Sofo har ett bostadshus en ingång, en beröringspunkt med gatan och det offentliga rummet. Resten är en sockel där husets innanmäte försöker ta avstånd från gatan. Desto högre upp (längre ifrån den vistelsebara botten av det offentliga rummet) desto mer exponerar sig bostäderna.

Kan man göra mötet mellan gatan och huset till en kvalitet, likt utsikten från takvåningen? Vi radar upp lägenheter och balkonger längs solsidan eller utsikten så att alla skall få ta del av dem. Ingången till en bostad är grundläggande för hur bostaden upplevs. En egen ingång ger en speciell prägel, på samma sätt som en ingång från en korridor med 20 dörrar ger en annan. En genomarbetad ingång med egen koppling till ett offentligt rum är det enda som kvalificerar projektet nedan av ondesign.

Det här blir en aspekt att ta med i exjobbet och blir särskilt intressant när man ser på husets vertikalitet. Högst upp får man utsikt och ljus, men längst ned kanske man inte bara saknar utsikt och ljus utan istället får någonting annat. En koppling till staden?

Ondesign Yokohama Apartments

Min handledare Eric skickade en länk till det här projektet.

Tyvärr hittar jag bara japansk text som google translate har väldigt svårt med. Projektet är publicerat i senaste MARK som jag snarast skall köpa för att kunna läsa om projektet.

Vad som framgår av bilderna är att det en våning upp ligger en kvadratisk huskropp med fyra små lägenheter i. Varje lägenhet har en egen trappa som börjar i ett gemensamt skyddat uterum på bottenvåningen. De fyra triangulära pelarna (som i vissa fall verkar innehålla någon sorts rum) avgränsar en mängd olika små rum med olika grader av privathet och offentlighet. Vissa hörn är möblerade med stolar och växter och verkar tillhöra en enskild lägenhet, medan det stora rummet i mitten är en entréplats såväl som en plats umgänge och uppehälle som tillhör alla i huset.

Pelarnas form avgränsar rum av olika karaktär men är även utformade för att motstå jordbävningar.

Trapporna går igenom pelaren och har sin andra trapplängd på utsidan. Detta gör att själva entrén till lägenheten är avskild från grannarna. På så sätt lämnar man det gemensamma rummet och trappan blir en sorts privat balkong hängandes i gaturummet. Från det rummet når man slutligen sin lägenhet. Den här intrikata följden av olika betingade rum gör att lägenheten känns helt avskild, trots att den är en av fyra i en enhetlig volym. Jag hittar inte många fotografier från själva lägenheternas inre, och de jag har hittat visar väldigt enkla rum utan några fantastiska kvaliteter. Jag tycker hur som helst att sekvensen man genomgår när man går in i byggnaden är fantastisk.

Man bor vägg i vägg men den sekvens man följer när man går från gatan hem till lägenheten ger en helt annan känsla.

Man lämnar det gemensamma rummet halvvägs upp i trappan. Den privata entrén och utgången ur det gemensamma rummet är separerade båd visuellt och tidsmässigt. Den tid det tar att gå upp för den andra halvan av trappan gör att man hinner ta in andra intryck och även mentalt lämna det gemensamma rummet.

En grusad nivå, ett trappsteg upp till postboxarna, ytterligare ett trappsteg till det gemensamma rummet. De olika nivåerna markerar de olika graderna av privathet.

Bilderna kommer från: http://www.ondesign.co.jp/ och ondesigns blogg: http://d.hatena.ne.jp/ondesign_blog01/20100326/p1

Arbete Fortgår

Jag arbetar fortfarande med modell på omgivning i 1:500. Jag tar höjderna och taklutningarna från ritningar som jag hämtade på SBK i onsdags. Med en färdig modell på omgivningen hoppas jag bli mer benägen att prova skisser i modell.

Situationsplan 1:1000

Fotografierna nedan är tagna från respektive bildpunkt i planen ovan. Husen som ligger inom kvarteret är representerade i rött. Själva tomten är gluggen mot Åsögatan.

Bild 2.
Det gula putsade huset hyser dansskolan. Jag kommer att utreda vad en rivning av det här huset, med integration av dansskolan i den nya byggnaden, skulle kunna ge.

Bild 3.
Tomten är idag parkering med ett tjugotal bilplatser.

Bild 4.
Dansskolans gavelfasad.

Bild 5.
Längs Åsögatan

Bild 6.
Dansskolan mot Åsögatan.

Bild 7

Generalitet/Flexibilitet vs Specificitet/Unicitet

Generalitet och flexibilitet är två egenskaper som eftersträvas i mycket av dagens byggnader. Man hävdar att en byggnad som kan användas till olika saker över tid är en bra byggnad. Det är sant om man bara har tillgång till just den byggnaden. Befinner man sig i Stockholm så finns det redan enormt mycket byggd yta. Varför bygga om kontor till bostäder när det finns bostadshus precis bredvid? Det finns inget själ att lägga det nya huset på exakt den plats där det tomma kontorshuset står. För fastighetsägaren kan en generell och flexibel lokal te sig som en säker investering, dippar till exempel kontorsmarknaden kan man utan alltför stora ingrepp bygga om byggnaden till bostäder. Sett ur stadens synvinkel är det här två mycket dåliga egenskaper:

- Om flera byggnader kan användas till lite vad som helst blir de för det första likadana. De egenskaper som präglar de mest omtyckta och bästa stadsrummen är tvärtom variation.

- En flexibel och generell byggnad är anpassad till en kompromiss mellan verksamheter med mycket olika behov. Därför är den sämre än en specifik byggnad som enbart tillgodoser en viss verksamhets unika behov.

Förenklat är det av större rumsligt värde för staden att ha ett bostadshus och ett kontorshus än att ha två likadana hus som mer eller mindre kan fungera som både och.
Stockholms stad hade år 2007 drygt 800 000 invånare. En stad med så många invånare möjliggör förflyttning. Istället för att ha en flexibel lägenhet som fungerar för dagens och morgondagens behov men som passar båda rätt dåligt, kan man ha en lägenhet som är perfekt anpassad till dagens behov, och flytta till en annan när man får andra behov. Detta appliceras bäst på lägenheter, när man äger ett hus och en tomt tror jag att det fungerar lite annorlunda med anknytning till platsen, ägande av hela huset etc..
Därför är det bäst för alla om vi börjar bygga specifika bostäder i specifika bostadshus. Staden kommer i längden erbjuda ett mer varierade bostäder, och chansen att jag hittar någonting som passar just mig blir större.

De ritar åt alla jag ritar inte åt någon

Jag ritar ett hus med en bostadsrättsförening som tänkt kund. Det har väckt frågan om jag kommer ha en referensgrupp med fiktiva föreningsmedlemmar som kommer medverka och påverka utformningen.Om man på riktigt ritar åt en bostadsrättsförening så kommer en stor del av arbetet att bestå i att kombinera allas individuella önskemål i en byggnad, men brukarmedverkan är inte en fråga som jag utreder i examensarbetet. En bostadsrättsförening som bygger i egen regi är en ekonomisk form som möjliggör byggnationen av ett unikt hus med kvaliteter långt över det som vanligtvis byggs idag. Det är målet med examensarbetet.

Dagens byggherrar som antingen skall sälja eller hyra ut bostäder bygger bostäder som skall passa alla. Nästan varje projekt innehåller ett urval av olika lägenhetsstorlekar som följer områdets demografi, detta för att sprida risken över olika kundgrupper. Det har sagts många gånger förut men tål att upprepas: i slutändan passar de här bostäderna ingen. Alla hus blir likadana, alla bostäder blir likadana och desto längre från normen man befinner sig, desto svårare blir det att hitta en bostad som passar.

Just nu leker jag med tanken att inte ha någon kund. Göra tvärtemot det alla andra gör. De ritar åt alla, jag ritar inte åt någon.

I princip finns det så mycket människor som bor eller vill bo i Stockholm att om jag ritar en helt konsekvent lägenhet för en påhittad kund, så finns det verkliga personer med just de behoven. Jag skall meditera vidare i den här frågan.

Programförklaring

Nedan följer en något uppdaterad version av den officiella programförklaringen. Dokumentet här kommer att vara levande under projektets gång.

Bostadsbristen i Stockholm är omfattande och har stora konsekvenser på flera områden. Bland annat minskar kraven på det som byggs då efterfrågan ökar. Mitt examensarbete består i att rita ett bostadshus som berikar staden.


Att kraven på bebyggelse i staden idag är låga beror främst på att det för byggbolagen är lätt att sälja bostäder i attraktiva lägen. Ett sätt att bryta den här trenden är att låta bostadsrättsföreningar bygga sina egna hus. Då finns det större incitament att göra boendet spännande och unikt och ingen del av kostnaden går till ett vinstdrivande företag. Genom att använda den ekonomiska modellen skapas utrymme för att besvara andra frågor än de strikt ekonomiska. Jag skall inom projektet först och främst fokusera på frågan:

        - Hur ser gränssnittet mellan offentligt och privat ut? Hur kan bostaden och staden berika varandra?
 
Därutöver kommer jag att utforska ett antal frågor som är avgörande för ett hus i staden, däribland:
- Kan ett bostadshus vara mer än bara massa i en stad som utmärker sig genom handel och offentliga byggnader?

       - Vilka speciella krav/möjligheter ställer/ger att huset är direktfinansierat av de boende?

       - Hur beaktas platsens kvaliteter och brister?

       - Hur långt går husets åtagande i staden?

       - Kan man skapa ett offentligt rum för uppehälle på en gata?

       - Vad innehåller huset utöver bostäder? Hur samverkar dess olika funktioner? Vilka är över- eller
         underordnade? På vilket sätt gynnar funktionerna ägarna/offentligheten?

       - Hur kommer möjligheten att rita unika och specifika lägenheter påverka byggnaden?
Jag har valt en tomt på Åsögatan 113-121 på Södermalm. Det är en del av Kvarteret Formannen som till större delen är bebyggd med vad som tidigare var ett bryggeri. Mot Åsögatan finns en obebyggd yta som idag används som parkering och inlastning till de verksamheter som huserar i det gamla bryggeriet. Tilläggets förhållningssätt till den vackra industribyggnaden (tegelbyggnader från sekelskiftet) kommer att utredas. På tomten ligger en något nyare byggnad med okänt ursprung (exakt byggnadsår och arkitekt). Den rymmer en dansskola som skall vara kvar efter mitt ingrepp antingen som den är idag, eller integrerad i nya lokaler i projektet (om den befintliga byggnaden rivs).

Första inlägget

Jag började med examensarbetet i början av juli i år. De första veckorna gick åt till att hitta på en uppgift, vilket inte var lätt. Veckorna som följt har varit någon sorts blandning mellan semester och arbete, då jag odlat många tankar och idéer men knappt producerat någonting. Jag kommer framöver att göra inlägg om uppgiften jag bestämt men de närmaste dagarna kommer jag sammanställa digitala ritningar av omgivningen. Jag har hämtat underlag på stadsbyggnadskontoret, det är rätt mycket att rita av men det måste bli gjort. Jag har också påbörjat två modeller (1:200 och 1:500) av omgivningen. När detta blir klart kommer inlägg med funderingar om program och förhållningssätt.