Balkong i det offentliga rummet

I Barcelona finns ett område som heter Born. Det var ett nedgånget kvarter för tio-femton år sedan, men har nu gentrifierats. Gatorna och torgen befolkas av turister och den lokala befolkningen dag som natt. Mitt i Born finns ett torg som är ett monument för de döda i Successionskriget 1713-1714. Torget kantas på tre sidor av hus och en sida en gågata med Santa Maria del Mar-katedralens långsida bakom. Omgivande gators smala mått syns på satellitbilden nedan.

Torget upplevs mycket tydligt som ett rum i staden och är dessutom tydligt zonerat. På den översta bilden syns en mur som är en del av monumentet. Den delar av torget i en gatdel som ständigt (förutom på bilden) befolkas av passerande människor. Muren är en bra sittplats som nästan alltid är full. Varma kvällar fylls den röda sluttande delen av torget med människor som sitter och dricker öl och äter.

Jag har bott i huset med balkonger i bakgrunden i ett år. Jag bodde på fjärde våningen (precis ovanför bilden) men kände alla i huset, vilket gjorde att jag ofta betraktade torget från olika höjder. Från vår egen lägenhet var man en fågel, vi betraktade torget från ovan och kunde egentligen inte interagera med de som var på torget. Från tredje våningen kom man närmare men inte nära nog för att prata heller. Från andra våningen kunde man föra ett kortare samtal med viss ansträngning, och härifrån var det mycket tydligare att man var i torgets rum. Från första våningen kunde man lätt prata med folk på torget. Man kunde nästan vara i samma sällskap, bara att några satt på balkongen och några på torget nedanför. Den här platsen upplevdes som en egen privat plats på torget. Husets balkonger växer i storlek uppifrån och ned, från franska fönster i vår lägenhet till en hel längsgående balkong på första våningen.

Även om det var tydligt att man vistades i samma rum som de på torget, så betingade platserna invånarna med olika roller och pondus. Den som stod på torget blev medveten att han/hon kunde röra sig friare än den som satt på balkong och var mer benägen att göra någon sorts rush eller akrobatiskt utfall än om man pratade med samma person på gatan. Personen på balkongen blev kaxigare och belv mer benägen att flirta eller lägga sig i om det blev bråk nere på torget.

På Åsögatan finns det flera faktorer som talar för att en upphöjd plats på gården vore bra. Den här platsen skulle kunna komma fram i gaturummet och ha samma relation till gatan som balkongen på första våningen. Det är i så fall viktigt att den inte hamnar för långt från gatan så att man enbart blir en åskådare i det offentliga rummet, utan även en aktör.