De ritar åt alla jag ritar inte åt någon

Jag ritar ett hus med en bostadsrättsförening som tänkt kund. Det har väckt frågan om jag kommer ha en referensgrupp med fiktiva föreningsmedlemmar som kommer medverka och påverka utformningen.Om man på riktigt ritar åt en bostadsrättsförening så kommer en stor del av arbetet att bestå i att kombinera allas individuella önskemål i en byggnad, men brukarmedverkan är inte en fråga som jag utreder i examensarbetet. En bostadsrättsförening som bygger i egen regi är en ekonomisk form som möjliggör byggnationen av ett unikt hus med kvaliteter långt över det som vanligtvis byggs idag. Det är målet med examensarbetet.

Dagens byggherrar som antingen skall sälja eller hyra ut bostäder bygger bostäder som skall passa alla. Nästan varje projekt innehåller ett urval av olika lägenhetsstorlekar som följer områdets demografi, detta för att sprida risken över olika kundgrupper. Det har sagts många gånger förut men tål att upprepas: i slutändan passar de här bostäderna ingen. Alla hus blir likadana, alla bostäder blir likadana och desto längre från normen man befinner sig, desto svårare blir det att hitta en bostad som passar.

Just nu leker jag med tanken att inte ha någon kund. Göra tvärtemot det alla andra gör. De ritar åt alla, jag ritar inte åt någon.

I princip finns det så mycket människor som bor eller vill bo i Stockholm att om jag ritar en helt konsekvent lägenhet för en påhittad kund, så finns det verkliga personer med just de behoven. Jag skall meditera vidare i den här frågan.